Vällingby
Jag kom i kontakt med Hemvalvet Stödboende genom min socialsekreterare efter att jag hade haft det tufft ett tag och behövde hjälp med både boende och stöd. Jag visste inte riktigt hur allt funkade och det var en lång och jobbig process. Först var det massa papper att fylla i och jag kände hela tiden att jag var tvungen att bevisa varför jag behövde hjälp. Det var verkligen frustrerande, och det kändes som om kommunen inte riktigt ville hjälpa en om man inte hade alla rätta papper. Det tog flera månader innan jag ens fick något svar, så det var verkligen en väntetid jag inte räknat med.
När jag väl fick klartecken att få hjälp, blev jag kontaktad av Anna från Hemvalvet. Hon var trevlig och förklarade för mig hur det skulle gå till och vad de kunde hjälpa till med. Jag var ändå lite tveksam, eftersom allt tagit så lång tid, men hon var bra på att förklara och fick mig att känna mig lite mer lugn.
Efter ett tag blev jag kontaktad av Nima han som ansvarar för boendet. Vi pratade om min situation och vad Hemvalvet kunde erbjuda. Han förklarade vad de kunde hjälpa till med. Det var skönt att prata med någon som ville förstå min situation, men jag hade fortfarande svårt att släppa tankarna på alla de månader jag hade väntat och hur mycket man behövde bevisa för att få hjälp.
När jag flyttade in träffade jag också Natalia, hon är psykologstudent som var där också. Vi pratade ett par gånger och det var skönt att någon faktiskt lyssnade på mig och inte bara pratade om vad de tycker är bäst för mig.
Nu bor jag själv och har jobb, och jag känner att jag inte behöver samma stöd längre. Jag är tacksam för hjälpen jag fick när jag behövde det, men det var verkligen inte en lätt väg dit. Hela processen var lång och det kändes som om jag hela tiden var tvungen att bevisa mig. Jag skulle ändå rekommendera Hemvalvet till andra som behöver hjälp, men jag vill vara ärlig och säga att det var en tuff resa innan jag kom till den hjälpen.
